Arsch.

Varje morgon när jag går upp med Milo efter kvällsjobb, så är man nästintill död. Tur är ju att Milo bara orkar vara upp ett par timmar. Men de två timmarna, då ska det verkligen vara FULL RULLE. Och nu när barnet förstår sig på hur man ska gå, då skriker man för livet om man inte får det. Å herre min gud. Tacka vet jag gå-stolen, men som inte alltid är en hit. Bäst är att gå med vagnen, och självklart sämst för ens egen rygg.
Kan ju visserligen gå hem tidigare från jobbet, men man är riktigt inne i det när man är där. Vill liksom inte gå hem och sova. Igår kom jag ju faktiskt också hem i helt okej tid, hade bara sjukt svårt att koppla av när jag kom hem. Huvudet var inte alls sugen på att stänga av..

Idag har med andra ord vart en lök dag. Sov med Milo under förmiddagen, alltid lika mysigt och skönt. Trots regn och rusk så tog jag Milo i vagnen för en promenad, tummen upp för mig. Vilket jag ångrade efter tio minuter; hål i skorna. Yey. Mötte upp R som kom med bussen och knatade hemåt för att laga middag!

Mer än så har det faktiskt inte vart idag. Skönt det med, för jag hade inte orkat bjuda på mig själv riktigt.
Imorgon så ska jag och Milo hem till lilla Ella som fyllt 1år. R får ligga hemma och grisa i sängen alldeles själv, något som jag definitivt tror är uppskattat. Under vårt tak så är sömn det allra heligaste.

---