Går alla på moln eller är det bara en fasad?
Skit också, videon verkar ju inte fungera :S suck. Ja det blir väl bara av att försöka pilla vidare, man är ju inte världens snilleblixt med datorer. Dock tycker jag att jag kan i af rätt så mycket tack vare min pappa.. men, man glömmer lätt. Något som jag verkligen skulle vilja lära mig är att fixa bilder på photoshop eller något annat fotoprogram.
Funderade för en stund sen på alla dessa mamma/barn-bloggar som finns. Jag vet inte, nu kanske det bara är jag som känner så här.. men alla verkar ha det så jävla bra hela tiden? Kanske har hittat en enstaka som skriver hur det verkligen är ibland. Men annars så är alla så super duper kära och deras barn är snällast i världen. Visst, jag älskar min Rickard helt otroligt mycket jag också, kan inte tänka mig en dag utan honom. Fast så där nykär som de flesta verkar vara, det är jag inte.. Eller ja, det beror sej på hur den känslan är?? Så som man var för 1½ år sedan när man träffades, så är det inte idag. Men jag är ju fortfarande kär i honom. I början när Milo var spädis så kan jag lova att det inte var lätt att vara nybliven mamma och flickvän på samma gång. Och mitt barn är också helt underbar, men det finns dagar som han är jätte jobbig (får man säga så om sitt barn). Men jag älskar ju honom helt ofantligt mycket för det ändå. Känns bara som att det ska vara så att man ska ha det bra, man SKA vara super kär och man SKA gilla allt i livet. Jag gillar inte allt i livet. Nä jag vet inte, kanske bara är jag som tycker att allt inte är så himla roligt ibland? För det är iaf ingen annan som skriver att det kan vara hårt och motgångar.
Nu kanske det finns någon som läser som missförstår och tror att jag inte tycker om min familj och mitt nya liv. Men det för jag, mer än vad man ens kan beskriva i ord. Och INGEN får ta dessa två ifrån mig.
Den är veckan kör jag igång med shake på heltid igen, tidigare två veckorna har jag tagit ett mål om dagen. Vikten verkar stå stilla, men det är väl tack vara allt svull ;) Men jag försöker mig på en vecka till att börja med. Dock blir det tårta på torsdag för då fyller mami år!
Adjöss med er!
Funderade för en stund sen på alla dessa mamma/barn-bloggar som finns. Jag vet inte, nu kanske det bara är jag som känner så här.. men alla verkar ha det så jävla bra hela tiden? Kanske har hittat en enstaka som skriver hur det verkligen är ibland. Men annars så är alla så super duper kära och deras barn är snällast i världen. Visst, jag älskar min Rickard helt otroligt mycket jag också, kan inte tänka mig en dag utan honom. Fast så där nykär som de flesta verkar vara, det är jag inte.. Eller ja, det beror sej på hur den känslan är?? Så som man var för 1½ år sedan när man träffades, så är det inte idag. Men jag är ju fortfarande kär i honom. I början när Milo var spädis så kan jag lova att det inte var lätt att vara nybliven mamma och flickvän på samma gång. Och mitt barn är också helt underbar, men det finns dagar som han är jätte jobbig (får man säga så om sitt barn). Men jag älskar ju honom helt ofantligt mycket för det ändå. Känns bara som att det ska vara så att man ska ha det bra, man SKA vara super kär och man SKA gilla allt i livet. Jag gillar inte allt i livet. Nä jag vet inte, kanske bara är jag som tycker att allt inte är så himla roligt ibland? För det är iaf ingen annan som skriver att det kan vara hårt och motgångar.
Nu kanske det finns någon som läser som missförstår och tror att jag inte tycker om min familj och mitt nya liv. Men det för jag, mer än vad man ens kan beskriva i ord. Och INGEN får ta dessa två ifrån mig.
Den är veckan kör jag igång med shake på heltid igen, tidigare två veckorna har jag tagit ett mål om dagen. Vikten verkar stå stilla, men det är väl tack vara allt svull ;) Men jag försöker mig på en vecka till att börja med. Dock blir det tårta på torsdag för då fyller mami år!
Adjöss med er!
Kommentarer
Postat av: Zandra
Så sant bra där Lina!
Postat av: jenny
Det där var äkta!!!! Känner mig rörd. Mycket fint skrivet tycker jag.
Trackback